Med dagens streamingtjänster av filmer och tv-serier kan det vara läge att påminna om hur det var innan, när ”jag var ung” på 70/80-talet. Allt var faktiskt inte bättre förr. Vår ”TV on demand” stavades video!
Två kanaler
På TV fanns det ettan, och tvåan, att välja på. Punkt. Thats it- om vi inte var hemma hos farmor och farfar i Staffanstorp i södra Skåne – då kunde man även få in en suddigt dansk TV-kanal om vädret var gynnsamt. Med kvällstidningarna så medföljde en bilaga om veckans TV-program, så man kunde planera i förväg. Ville man kolla på julkalendern så var det att sitta framför dumburken när programmet sändes – annars fick man vara utan nöjet. Missade man söndagsfilmen så fick man finna sig utanför i diskussionerna på skolgården på måndagen – eller göra som jag gjorde några gånger – fejka att man hängt med!
Video
Så kom då videobandspelarna! Själva uppfinningen konstruerades förvisso i början på 50-talet, men det var först i decennieskiftet 70/80 som det blev ”var mans egendom”. Även det är förvisso en sanning med en nypa salt, de första videospelarna var dyra pjäser. Vi hade ingen hemma i början på 80-talet, men det fanns faktiskt videoboxar att hyra. Man åkte till videouthyraren och hyrde en film och en videobandspelare. Det var vår generations ”TV on demand”.
Det fanns två konkurerrande format, VHS och Betamax. Betamax var faktiskt liiite bättre tekniskt sett, men det var till slut VHS som gick segrande ur formatkriget. Varför? En stor orsak är att VHS-formatet blev utlicensierat generöst av ägaren JVC, medan Sony som ägde Betamax försökte sig på en monopolstrategi. En annan orsak är att – tack vare utlicensieringen, så blev VHS formatet för porrfilmer! Precis som porren drev utvecklingen för det tidiga Internet, så drev porren standarden på video!
Modern(are) format
I slutet av 80-talet fick vi kabel-tv. Vi var faktiskt en av de första i Stockholm som fick kabel-tv i form som en sorts testverksamhet – det sändes långfilmer hela tiden! Det stora problemet var dock att de var textade på holländska! Men lustigt nog var det inte så svårt att förstå, det verkar som att holländska är en salig blandning mellan engelska, tyska och svenska. Att tala holländska är såklart omöjligt, men jag tror att de flesta svenskar faktiskt kan stava sig igenom en dagstidning.
DVD-skivona kom sedan, som ett ”bättre” lagringsmedia än videon. Jag sätter bättre inom citationstecken, för videon var faktiskt bättre i ett avseende – man kunde precis som en vanlig bandspelare trycka på Record-knappen och spela in det som sändes på TV:n, även om man inte var hemma!
Nu tar olika streamintjänster á la IPTV och playtjänster över från linjär-tv. 80% av svenskarna föredrar playtjänster och man förstår dom – det är väl bara den äldre generationen som bänkar sig framför nyheterna på TV varje dag, när man lika gärna kan få nyheterna på andra sätt 24/7. Enda problemet med IPTV är att det kräver ett snabbt Internet för att fungera. Där har ju faktiskt videobandspelaren en fördel – allt som krävdes var att strömmen fungerade som den skulle!