Minns du när vi lirade fotboll?

Barn som spelar fotboll

Att vara ett barn på 70- och 80-talet var något alldeles speciellt. Utan dagens teknologi och digitala distraktioner, var våra dagar fyllda av enkla, men oändligt kreativa lekar. En av de mest älskade aktiviteterna var att spela fotboll. Men det var inte bara en enkel match mellan kompisar. Nej, vi var alla berömda fotbollsspelare som hade förmågan att vända spelet med en enkel spark, göra drömmål och vinna matcher på egen hand. Vår fantasi visste inga gränser.

När vi blev legender på grusplanen

Grus- eller gräsplanen bakom skolan var vår egen lilla arena. Den användes till allt. Spelade vi inte basket eller landhockey, så var det fotboll. Det spelade ingen roll att den var täckt av stenar och grus som ibland skrapade våra knän och armbågar. För oss var det Wembley, Maracanã eller Camp Nou. Varje gång vi sprang ut på planen, var vi inte bara oss själva längre. Vi förvandlades till våra hjältar.

Minns du hur vi brukade välja vilken spelare vi skulle vara innan matchen började? ”Jag är Diego Maradona!” ”Nej, jag är Zico!” ”Okej, då är jag Platini!” Vi skrek namnen med sådan entusiasm, som om vi verkligen blev de legender vi beundrade. Målvakten hette alltid Ronnie Hellström – väldigt ofta stod han i mål för båda lagen!

Fotbollströja Messi för barn, fotboll
Fotbollströja för barn med argentinska stjärnan Messi på ryggen. Bild från Børnsfodboldtrøje.dk

Kikar man på barn idag som spelar fotboll så ser du att typ halva laget har fotbollströjor med (Zlatan) Ibrahimovic på ryggen, och andra halvan har Messis namn där bak. Nåja, någon Ronaldo och Haaland kan man också hitta såklart. Men sådan lyx hade inte vi när vi var små! Då fick man själv hålla koll på vems idol som var vems.

Drömmål och magiska ögonblick

I våra unga sinnen var varje skott en möjlighet till ett historiskt mål. Vi såg oss själva på TV, i färg eller i svartvita bilder, som våra föräldrar hade berättat om. När vi lyckades med en spektakulär dribbling eller ett långskott som gick in i det provisoriska målet av skolväskor, såg vi det som en repris av VM-finalen. Vi hade inte internet eller sociala medier att dela våra ögonblick på, men våra minnen och berättelser var minst lika levande och fantastiska.

Kamratskap och rivalitet

Varje match var en blandning av kamratskap och rivalitet. Vi kunde vara bästa vänner en minut och bittra rivaler nästa. Men det var just det som gjorde det så speciellt. Vi lärde oss att vinna och förlora, att samarbeta och tävla. Varje match slutade alltid med handskakningar och skratt, redo för nästa omgång. Efteråt satt vi ofta på sidlinjen och diskuterade matchens höjdpunkter, precis som riktiga sportjournalister.

Den eviga kärleken till fotbollen

Nu, flera decennier senare, lever dessa minnen kvar. Vi har kanske blivit äldre och livet har tagit oss på olika vägar, men kärleken till fotbollen och magin från våra barndomsår finns fortfarande kvar. När vi nu ser våra egna barn spela, kan vi inte låta bli att le och minnas hur vi en gång var Diego, Zico eller Platini på grusplanen.

Fotbollen var inte bara en lek för oss. Det var en dröm, en passion och ett sätt att känna sig oövervinnerlig, om så bara för en stund. Och det är något vi alltid kommer att bära med oss.